Ungefär så här känns de nu:
De tar aldrig slut, alltid nått att göra, nått att förbereda, tiden tickar och jag traskar på. Men där framme finns målet.
Jag kom fram till en rätt väsentlig sak idag. Eftersom man får räkna med en viss procent i invägning när man väver (där den slutgiltiga sträckan blir mindre, alltså den invävda tråden blir kortare i väven än som en ensam tråd) borde jag ha breddat arbetsskissen ca 7 % så att de i slutresultatet blir rätt bredd i proportion med motivets längd. Alltid nått nytt att lära. Jag har haft en känsla de senaste dagarna att nånting inte stämmer. Har dock inte klippt ner väven än och först då kan jag se hur mycket de påverkat motivet.
Kommentera